What do you know about pappamat?

Igår fick jag mätta min nyfikenhet på en komplicerad, multikulturell maträtt som jag velat laga och smaka i hur många år som helst. Den är tillagad på de finaste råvarorna från Tyskland, Italien och Kina. Det är lite av en tysk klassiker med en italiensk twist toppad med Kinainspirerad sås från det orientaliska himmelriket. Den tyska ”delen” utav den här maträtten har ätits sen 1300-talet av bland andra Maximilian II. Den blev omåttligt populär runt slutet av 1800-talet i USA där man sen försökte ”claima” den, som allt annat, men kan nog omöjligen stjälas från européerna då den är döpt efter en europeisk huvudstad (alternativt en tysk storstad). Den andra delen av den ultra komplicerade rätten kommer från Italien. Olivernas hemland, pizzans livmoder, pepperonins och skrevgreppandets centrum. Även om Kina vill tro att de har ”uppfunnit” denna skapelse, för 4.000 år sedan (år 2.000 f.kr), så kan den inbitne lasagnemumsaren vara lugn, den viktiga ingrediensen som gör att den inte kan ha uppfunnits där kom inte till Kina förrän förrän år 1.000 f.kr. Den fanns dessutom på menyer i Medelhavsområdet under antiken.

Jag höll på i nästan 1 timme med förberedelser. Mina vanliga förberedelser brukar vara; sitta på röven i ”femton minutter kvart” eller stå framför grillen medans det brinner under råvarorna. Så detta var stort för mig. Råvarorna var inhandlade, köksredskapen framplockade. Nu var det dags! Äntligen skulle härligheten ner i kastrullen där den skulle få koka i ett par minuter för att sedan täckas av ett lager av en himmelsk, sockersyrlig sås från Kina, som kom att revolutioneras i Amerika tidigt 1800-tal av Sandy Addison med en ingrediens som hela Nordamerika trodde var giftig. Men jag provar ändå. Jag är så djärv att jag vågar låta barnen smaka, först. Jag tänker även lägga upp bilder och recept på skapelsen så ni kan ringa doktorn och tillkännage vad vi har ätit om vi inte skulle överleva natten.

 

 

 

 

 

 

The ULTIMATE pappamat.

The ULTIMATE pappamat.

1. Pasta (Vete kom inte till Kina förrän 1.000 f.kr)
2. Korv (Wienerkorv, även kallad Frankfurter)
3. Ketchup (Nordamerikanarna trodde att tomater var giftiga)

Det sorgliga är att jag lagade det enbart för att jag själv ville smaka det. Det kunde ju omöjligen smaka likadant om man hade spaghettin bredvid korven. MOUTHGAZM!
Men det var knappt värt det. Jag hade pillat med festmåltiden i 1 timme för att sen se barnen försöka slita min skapelse itu. De försökte få ut spaghettin utan att slita trådarna. Sen slickade de bort ketchupen, som ett gäng utsvultna vildar! Ketchupen som jag med ömhet hade fördelat jämt med de väl utvalda ingredienserna i en perfekt balanserad spaghettikorv-ketchup ratio. Nu vet jag hur han från Duvemåla kände sig när hans guld blev till sand. Men barnen blev mätta i alla fall. Eller så ville de inte ha mer. Jag blev mätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *