Palme Bög

När minstingen nyligen hade börjat spela trummor på kulturskolan här i byn så fick jag ringa till läraren att vi fick lägga den drömmen på is ett tag då minstingen hade brutit armen. Idag ca ett år senare sitter vi på akuten igen och med samma ärende. Eller kanske inte samma precis. Sjukvården är inte riktigt så undermålig att ett benbrott tar ett år att behandla… men det är ett identiskt ärende. Samma arm, samma tjej, samma låååånga väntan i väntrum. Det komiska här är att kulturskolans sommaruppehåll har precis tagit slut och jag måste ringa trumläraren igen och dra samma vals. Han kommer att tro ett av två saker.

1. Viktoria vill inte spela mer och vi är så pass fantasilösa att vi inte kommer på en bättre lögn än att hon brutit armen igen.
2. Viktoria hatar att gå på kulturskolan så mycket att hon hellre bryter sin arm IGEN för att slippa undan.

Vi var i Danmark när det hände. Vi satt och avnjöt runda två av hotellfrukosten (ja, jag går två gånger! Sue me) när vår vän ringde och berättade att Viktoria var med dem på en fotbollsmatch när det inträffade. De befann sig i Bunkeflo när det hände så han körde direkt till MAS. Jag kan förstå att man känner sig liten när man kör med någon annans barn till akuten. Man känner kanske att man bär ansvaret på något sätt men jag hoppas att han inte känner så. Han gjorde det enda rätta och körde in direkt och sökte vård. Skönt att kunna lämna ungarna hos vänner som man kan lita på.

Vi var ju i Danmark på ett helt fantastiskt bröllop. Jag kunde tramsa med min svåger. Vi satt och översatte prästen och alla psalmerna efter bästa förmåga. Vi kom fram till att det bli grodbuffé och sen ska vi konsumera en bartender. Vi tänkte försöka starta ”vågen” eller ”vulkanen” men blev avbrutna hela tiden av folket som stod på scen. Tydligen var deras deltagande viktigare än vårt. Såhär i retrospekt kan jag erkänna att de hade en större roll i kyrkan än vad vi hade.
Vi såg även den här märkliga propagandan i kyrkan. Ingen aning vad budskapet är här men jag bara hajade till när jag såg den.

Kör upp din stroke där solen inte skiner!

GGHHHAAAAAA! Jag får spel på folk! Jag var på vårdcentralen i morse. Där möttes jag av en överviktig farbror som gick runt med en banderoll runt magen och delade ut små visitkort. På visitkortet stod det, med stora bokstäver, AKUT. Inte nog med att TV-reklamen för stroke ska tjata utan nu ska det stå en farbror på vårdcentralen också.
”Vet du vad du ska göra om någon i din omgivning får en stroke?”
”Ger honom/henne en high five och tar mitt klot och försöka också få strike?”
”Va?…”
”Oj, jag tyckte du sa ‘strike’ ”

”Men Bjarki! Man ska inte göra narr av folk som får diverse sjukdomar!”
Nä, det ska man inte. Inte offentligt i alla fall. Som om att du inte har, i det tysta, kallat någon för ”retard” eller ”mongolid”. Exakt. Döm mig inte. Här sitter jag och bara utgår från att du är en sån som jag. Jag gillart’!

När jag satt i väntrummet så kom det en grupp beståendes av, vad jag tror, dementa gamlingar. De satte sig allihopa i lekhörnan. När det kom barn så fick barnen nöja sig med att leka på en rullstol istället. När sen Stroke-farbrorn satte sig hos gruppen så är jag inte säker på att han visste vad det var för folk han satte sig hos. Han slog sig ner hos en utav gubbarna och började
”Vet du vad du ska göra om någon i din omgivning får en stroke?” varav det geniala svaret ”Kungen har har stroke i byxan” hoppade ut ur gubbens dementa mun. Gruppens ”ledare” tystade honom snabbt och viftade bort den påträngande farbrorn.

Mycket annat har hänt sedan jag skrev här sist. Ni som har mig på Facebook kommer och har blivit utvalda av deras algoritmer har nog inte missat att jag börjat med Stand up. Jag började i slutet av #MeToo säsongen i våras och tycker att det är SUPERKUL!
Jag har en så kallad ”Patreon” sida där man kan följa mig och min späda karriär där och om man dessutom kastar en näve korvören på mig via den så kan man få tillgång till mina inspelningar från mina uppträdanden. Där gör jag mig lustig på min egen bekostnad samt att jag delar med mig av tankar och funderingar på saker från mitt uppochnervända liv.

Utöver det så har jag och min nyblivna svärddragare David startat en podcast där vi pratar av oss om lite klassiska vardagsämnen som djurmisshandel, incest och ja…familjelivet i sin helhet.

Nog om mig i min egen blogg på en domän som heter mitt namn…
Det kan bli mer här men kan också hända att jag bara kör en vlogg på youtube som alla jävla sminkknarkarna man ser på youtube… Kanske händer ingenting och jag bara fortsätter fokusera på podden. I don’t know.

Oavsett vilket så PUSS!