Svärfar är fri! Men det är inte Petter-Niklas.

Nu har man släppt ut svärfar. Han fick äntligen lämna sjukhuset. Han kommer nog bara att sakna den ställbara sängen. Han har säkert roat sig under hela vistelsen med att hissa upp sig och hissa ner sig igen. Han har ett ärr som sträcker sig från nedre delen av magen till de första revbenen. När man ser ärret sträcka sig över magen ser det ur som en tågräls uppifrån. Det enda som saknas är ett signalfel och ett försenat X2000.

Jag har bott i Skåne hela mitt svenska liv. Skåne är, på många sätt, sjukt underskattat. Vi har allt här som man kan tänka sig någonsin behöva för att kunna leva ett värdigt liv. IKEA, Biltema, Media Markt, Skånemejerier, Sveriges just nu två bästa fotbollslag. Jag bor mitt i Skåne och har bara 50 minuters körsträcka till valfritt hörn. Skulle Skåne inte räcka till så tar det en timme att köra till Kastrup, och där är ”sky the limit”. Men en sak som jag älskar med Skåne är alla de olika dialekterna. I nordost säger man ö istället för å. Jag hade en klasskamrat som kallades H.H. (Hå-Hå), men i Kristianstad hette han Hö-Hö. Och nordvästra tar man ”hynden i byssen till Lynd” istället för ”hunden i bussen till Lund”. I Lund finns det säkert 400 olika dialekter men den jag gillar mest i hela Skåne är den snuskiga gamla hederliga bonna-skånskan. Att höra någon sluddra på bonnaskånska är magiskt. ”Sejn fjor hann rätt övår åen som om hunnen had skittat i sina böjsor”. Men det finns dock tillfällen som den inte alls är härlig. Om jag till exempel hade legat på operationsbordet, med en öppen skalle där halva hjärnan hängde ut, och hade hört en bonnaskånsk röst säga ”Ok, nu ska’vi sej vaud man kann hidda po häer!” så hade jag rest mig upp och sagt ”Nä tack, det är bra. Jag tänkte ändå inte använda den halvan,”. Tänk om Christer Fuglesang hade varit skåning. Fy fan vad underbart det hade varit. ”Eh, Hjoostån, Kän joo senn some mår of thät potautismjos? Änd aolså en fläkt because it’s hitt äs satan här oppe”. Eller politiker i EU-parlamentet. ”Aj äm nått this who is this, batt wee niid to stänga some’å’dis bårdårs. It’s beginning to bli litta föur myjed now”.

Jag brukar sova naken. Förlåt, kanske borde ha varnat er. Gör inga bilder av det i huvudet. Jag vill inte att ni kräks på era tangentbord/smartphones. Men när jag är ensam hemma med barnen så måste jag ha kallingar på mig. Jag känner att jag är skyldig dem det att inte behöva se mina bits’n’pieces om de går in till mig mitt i natten. Min sambo brukar vakna vid det minsta lilla när vi sover och jag utgår från att hon täcker mitt fågelbo innan barnen kommer in. Jag vill absolut inte att mitt paket blir det första som barnen får se. Jag tyckte synd om min sambo när hon skulle få se det för första gången. Tjejer borde få se vad man har mellan benen innan man blir ihop. Så de inte behöver bli så fruktansvärt besvikna när de har hittat sin drömprins som sen visar sig ha en tragisk lantbruksolycka mellan benen. Men jag känner mig i alla fall lyckligt lottad med
en ganska så…nöjd sambo som gillar vad jag har att erbjuda. Även om det knappast är ett X2000 så har det inte spårat ur helt i alla fall.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *