Rövarhistorier och matkoma.

Lögnerna fortsätter.
– ”Har du klippt ditt hår igen?”
– ”Nä, det bara ramlade av.”
För det första så skulle det inte ”ramla” i en perfekt skuren rät linje. Det skulle ramla ur från hårroten, inte mitt i locken. Men jag tänker inte ta ett argument om logik med en femåring. Houdini rodnar inte ens när hon drar sina rövarhistorier. ”Jag kom ihåg farmors och farfars katt. Barn nr 1 höll katten men sen tappade hon den dog och förvandlades till kycklingben.”. Ok, denna gången synar jag ditt skitsnack! De har inte haft katt sedan början av 00-talet. Då var hon inte ens född! Förutom det så är det ganska orimligt att en katt dör när den trillar ur ett barns famn, att den förvandlas till kycklingben är inte bara overkligt utan också anatomiskt omöjligt. Och varför bara ett kycklingben? Vart tog resten av kyckling-liket vägen? Overkligt.

På tal om döda katter som förvandlas till slumpmässiga djurlemmar (sidospår: autocorrect vill ersätta ordet ’djurlemmar’ med ’jurymedlemmar’). Jag fick hemlagad mat igår. Inte bara hemlagad utan lagad med kärlek. Barnen tjöt i kör ”Wohoo! Äntligen ska vi inte äta korv!”. Det blev kyckling med brun sås, ris och majs. Ni som har ätit detta hos oss vet att jag kommer att prata om att ligga i matkoma nu. Jag åt en ganska så ordentlig portion (läs sjukt mycket). Hur kan man inte äta mycket? Det är som att ta en bit av himmelriket, doppa den i choklad, strö på kärlek och sen rulla in den i nybakad pannkaka och äta den medans man har sex. Jag kan knappt röra mig idag, ändå ska jag ut och jobba ikväll. Jag har träningsvärk i mina matsmältningsmuskler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *