Ondskefulla ungar.

Barn är as. De flesta jag har träffat är gulliga på utsidan men på insidan är det en helt annan historia. Barn nr 2 kan vara elak mot Houdini. Inte på det vanliga sättet som innefattar hårdragning eller klösning, ney ney. Hon har utvecklat det till mental, psykisk elakhet i form av att inte svara henne när hon kallar och försöka att alltid ha ryggen vänd mot henne. Sånt gör henne ju inte bara ledsen utan också såhär crazy-arg, som får henne att vilja skrika och slåss. Även Houdini har utvecklat en ny form av elakhet som jag valt att kalla ”Menhonsa”. Den härstammar från en gammal metod som även är känd som ”det var inte jag”. Hennes ambition är att vad som än händer så var det barn nr 2 som sa till henne att göra det. Även om barn nr 2 inte ens är hemma. Hon håller stenhårt i sin spelplan fullt ut.
– ”Varför har du rivit sönder alla dina böcker?”
– ”Men hon sa…”
– ”Vem sa?”
– ”Barn nr 2 sa att jag skulle göra det, annars får jag inte titta på TV.”

Mina barn kan vara elaka.

”Han sa att jag skulle gå och vila mig. Nu vilar han för evigt”

Igår kom dock den mest geniala och ondskefulla planen. Jag visste dock inte om jag skulle gråta eller skratta, men genialisk var den i alla fall.
Barn nr 2: ”Vi kan baka en kaka åt mamma när hon kommer. Med vaniljkräm nertill och choklad med grädde på ovansidan.”
Houdini: ”Ja, och med jordgubbar. Mamma älskar jordgubbar.”
Barn nr 2: ”Vi kan göra ett hjärtmönster av jordgubbar och sen ha blåbär i mitten!”
Houdini: ”Ja, och med hallon. Mamma älskar hallon.”
’Men Bjarki det här låter ju inte alls ondskefullt’ tänker ni. Nä men när de berättar att tårtbottnen ska bestå av en ballong som sedan smäller i ansiktet på deras kära mor så börjar det väl snart sätta sig vilken nivå av elakhet mina barn är på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *