”Kan innehålla spår av nötter”

Det märks att sambon är hemma. Barnen har återgått till sina vanor. De vill hellre kalla på sin sovande mamma än sin vakna pappa som sitter 5 meter bort. Det finns än större chans att min sambo stönar ut ett ”ja” än att jag gör det och barn hatar ordet ”nej”. Ett ”nej” är det lättaste sättet att få ett barn att gråta, man behöver inte ens säga det på ett elakt sätt. Det räcker att bara säga ”nej”.
Barn nr 1:s temperament är inte att leka med. Hon kan gå från lugn och glad till virvelvindstokig på 0,3 sekunder. Vi måste snart börja bulta ner alla lösa föremål i huset. Fast just nu så har vi ett system som bygger på att hennes utbrott resulterar i att hon får gå ut med hunden och komma tillbaks när hon har lugnat sig några kilon. Jag vill inte mena att hon konstant är ilsken men vi kan väl säga som såhär att jag inte har gått ut med hunden sen barnen kom hem för 3 veckor sedan.

Jag tvättar mina kläder sällan. Det är inte bara för att jag är en äcklig människa, jag vågar inte ge mig på tvättmaskinen här hemma. På jobbet tvättar jag mina kläder när tillfälle ges. Dels för att jag inte bryr mig om den tvättmaskinen går sönder och dels för att jag skiter i om mina kläder blir missfärgade. Jag har aldrig brytt mig om mina kläder. Vad jag har på mig skiter jag ganska mycket. Ni som har sett hur jag klär mig tänker säkert ”NÄHÄ!?”. När sambon och jag går ut någonstans så frågar jag henne om hon står ut med mig i de kläder jag har på mig just då. Om hon inte är nöjd så får hon hitta något annat, annars får det duga så. Jag tar det som ligger framme och som inte blåst bort när barn nr 1 hårfönat oss.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *