Intern humor är härlig, men bara för de interna.

Helgen innebär jobb för min del och för någon annan betyder det att man ska supa med sina väninnor. Jag är en av de få människorna som kan säga ”min flickvän dricker mer än mig”. Typiskt att det ska vara fint väder när jag jobbar. Däremot så har jag haft en himla tur med vädret under semestern. För en gångs skull, som min sambo brukar säga. Hon avslutar ALLA sina meningar med ”för en gångs skull”. ”Kan du skicka mjölken, för en gångs skull?”, ”Du får hämta Houdini idag, för en gångs skull.”, ”Kan du gå och duscha, för en gångs skull?”, ”Kan du hålla ut i mer än 47 sekunder….”. Ja, jag tror ni hajar vad jag menar. Intern humor är rolig.
En annan intern sak som alltid får mig och henne att titta på varandra och fnissa är när någon säger ”göra det”. Vilket kanske bara visar på hur kass humor vi har. ”Ja,  jag och mamma gjorde det.”, en mening som kan få mig att dö av skratt, inombords.
Eller när en kompis säger ‘Ska vi göra det?’. ”Nä, jag är i ett förhållande.”

När jag var liten så såg jag upp till min pappa. Han var en sträng, men rättvis, man. Han tänkte alltid ett steg längre och kunde komma med logiska svar på frågor som man som liten tyckte var omöjliga att få svar på. Som till exempel ”När kommer mamma hem?”, ”Vad blir det för mat?” och ”Var är fjärrkontrollen?”. Jag försöker vara en förebild men jag vet inte riktigt hur det går. Jag förbjuder mina barn att göra ”fel” saker som att svära högt framför andra, äta godis på vardagarna och att vara allmänt egoistisk. Samtidigt så är jag ful i mun, käkar godis hela tiden och vägrar dela det med någon. Men mina barn har i alla fall vardagsvett. Med det menar jag till exempel att de vet att de inte ska rapa vid middagsbordet när de äter borta eller vara dryg mot andra, men hemma är det ok. Eller kanske inte ok, men mer acceptabelt i alla fall. Varför kan barn omöjligen följa skolans regler hemma också? Som till exempel när jag lagar pytt i panna så lägger sig barn nr 1 på golvet och gråter som en kamel med ryggskott. Så varje gång det är pytt i panna i skolan så frågar jag om hon inte slängt sig ner på golvet som en skadeskjuten pingvin, men nä. Då är det helt ok att laga det hon hatar mest. Varför kan hon inte göra så hemma? Snegla lite i stekpannan och sen rynka näsan och gå därifrån, för en gångs skull.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>