För tjock för att multitaska?

Män kan inte ”multitaska”, det hör man ofta. Det stämmer på mig. Jag kan inte köra bil och kolla min Facebook samtidigt. Jag kan inte steka hamburgare och ha pommes i ugnen samtidigt. Jag kan inte skriva och lyssna på mina barn samtidigt för jag fick nyss radera ”Jag kan inte kasta den i huvudet på hunden”. Om andas får lov att vara en utav sakerna man gör när man multitaskar så är jag ganska bra på det.

Jag måste börja tappa några kilon. Man vet att man börjar bli tjock när ens skäggstubb river en i bröstet när man går utan t-shirt. Jag har alltid pendlat mellan knubbig och tjock. Jag har en kompis som har tappat sjukt mycket vikt, det tycker jag är beundransvärt. Jag tänker för mig själv att jag också vill göra det. Tänk att kunna köpa sina kläder på en vanlig avdelning i en vanlig affär. Tänk att kunna köpa t-shirts efter hur snygg den är och inte om man kan se magen sticka ut nedanför eller inte. Det kan jag dagdrömma om samtidigt som jag dricker en stor milkshake efter att ha inhalerat en 200 grammare på Sibylla. Jag har inte motivationen. Jag kan tänka mig att köpa medlemskap på gymmet men det kommer bara att bli pengar i sjön.

Jag på gymmet.

Jag på gymmet.

Jag kommer att gå regelbundet den första veckan, sen kommer ursäkterna att komma fram. ”Jag jobbar natt, då måste jag sova de resterande elva timmarna” eller ”jag måste få spendera tid med sambon/barnen/soffan”. Jag är ”elefanten i rummet” när jag är på gymmet. Helt oanpassade kläder, sitter fel på maskinerna, är äckelgubbe för att jag råkar titta på någon tjej i samma ögonblick som hon tittar på mig, tycker att vissa saker inte ar värt att utföra för att jag inte pallar torka av maskinerna efter mig. Jag gör inga ”upp” på gymmet. Inga sitt-upps, upp-hävningar, upp-lyft. Uppåt strider mot gravitationslagen och jag är en laglydig människa. Jag fixar alla ”ner”, sitta ner, ligga ner, lägga ner, släppa ner.

Jag skulle köpa hem lite pappamat igår. Jag och Houdini (hon har uppgraderats från ”barn nr 3” till Houdini nu) åkte till affären för att handla korv. När vi sen hade väntat i kön i 7 timmar var det äntligen vår tur. Men då funkade inte deras kortterminaler. ”Kan ni hämta kontanter så kan du komma och betala sen”. Tur att halva byn stod i kön till bankomaten också. Sen visade sig att den inte funkade heller, så det blev att trängas inne på banken istället. Som på 80-talet.

Nu har jag huvudvärk från helvetet, då tycker barnen att det är lämpligt att leka med hundens pipleksak. Hunden däremot har knappast något intresse av att leka med dem, för hon får aldrig tag på leksaken. Hunden försöker hjälpa mig med min huvudvärk istället. Hon hoppar upp i mitt knä och stampar ner min pung. När hennes 3 kg, fördelat på 4 högklackar till ben, spetsar kroppens känsligaste delar så släpper inte huvudvärken. Jag lovar. Nu har inte bara ont i huvudet, jag har också ont i pungen. Räknas det som multitasking?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *