Writer’s block?

Fan vad jag mår dåligt. Jag har aldrig känt såhär förut. Jag var ju alltid den som kunde dra iväg ett uselt skämt och skratta högt ensam. Eller för den delen tänka på något roligt och skratta högt i min ensamhet medans jag kör bil. Jag känner ingen glädje längre. Jag är inte heller sjukt emo-ig eller självskadetankar, men jag pallar inte vara rolig eller ha kul. Jag fick dessutom en jävla böldjävel mitt i ansiktet på köpet. Det ser ut som om jag har opererat in ett silikonbröst bredvid näsan. Quasimodo gick förbi mitt rum och pekade och skrattade åt mig. Jag kände mig som en karneval-attraktion när jag satt i min glasbur och såg alla gå förbi.

Fy fan, jag var ingen Brad Pitt innan men nu är jag inte ens en Elija Wood...

Fy fan, jag var ingen Brad Pitt innan men nu är jag inte ens en Elija Wood…

Jag åkte till akuten i morse på grund av det. När jag väl var klar där och satt i bilen så kliade jag mig i armvecket och insåg att jag fortfarande hade tappa-ut-blod-ur-armveket-mojängen i mig. Så det blev att vända och låta de ta ut möget.

De glömde ta ut sitt skit. Hade jag inte kört tillbaka så hade den väl stått på fakturan.

De glömde ta ut sitt skit ur mig. Hade jag inte kört tillbaka så hade den väl stått på fakturan.

Förutom det så har jag inget roligt att berätta om för jag är verkligen inte på humöret att dela med mig. Dessutom så händer det så knasiga grejer på jobbet att jag tror att jag suger på den tills de sparkar mig.

Jag tror att jag har blivit laktosintolerant. Jag har aldrig känt såhär innan. Jag har ju druckit milkshake innan utan att må såhär. Dessutom dricker jag ju mjölk med kakorna som sambon bakar och käkar ibland fil/yoghurt till frukost. Jag har aldrig mått såhär dåligt innan. Kan det vara min bajsmage som kärvar? Jag är dock ganska säker på att det är laktosintolerans för det var just i samband med att jag drack min sjunde milkshake. Därför misstänker jag laktosintoleransen.

Kräksjukan från helvetet är också avklarad, och jag som hatar att kräka.
Hela familjen har legat i sängen i skift. Först minstingen sen gick det uppåt i åldersgrupperna men sambon fick den innan mig. Jag förlorade. Jag förlorade i familjens kräksjuke-tävling. Jag gör allt jag kan för att inte kräkas. ”Men kräks nu så blir det bättre sen” brukar min sambo säga. Då kan man lika bra resonera att bryta nu så blir det bättre sen. Klart fan det blir bättre sen. Om vi tjänade något på familjekräkfesten så var det att där fanns Coca Cola tillgängligt under en lång period. Win!